Pre-departure

Hur kom vi hit?

Dem senaste veckorna har varit vilda. Precis när man är 100% säker på att vårterminen är helt körd, så kommer besked om att Japan öppnar upp igen. Precis när man vant sig vid en livsstil att resa runt och jobba på distans. Precis när man trodde man kunde planera mer än en vecka in i framtiden. Men vad ska man göra? Tacka nej till chansen man jobbat för i tre år? Det är bara packa och köra. Men innan man kan börja packa finns det ett par hinder och gott om pappersarbete och administration. Ah yes, mina favoriter.

Papper, bilagor och formulär

Jag hade en plan, som verkade jättesmart, men som byggde på antaganden, som inte höll. Mitt största miss var visumansökan, den borde jag skickat in så fort jag fick mitt Certificate of Eligibility. Dock var det omöjligt att skicka in den tidigare eftersom jag var i Spanien när mitt CoE var framme i Sverige, Så en vecka gick förlorad. Tur för övrigt att mitt mellannamn är samma som min pappas förnamn, och att vi har samma efternamn, så han kunde ta emot mitt CoE utan extra större problem. Efter jag bokat flyg hem och landat så var det bara ett race mot klockan att få in min visumansökan. Fyllde i allt, skrev ut en bild på mig själv och klistra fast, och tog mig till postkontoret. Lämnade in brevet med ansökan drygt 10 min innan leveransen för dagen gick iväg. Det jag inte visste var att denna tur med timingen skulle komma att rädda mig rejält.

Efter den ansökan var inne var det bara att vänta och hoppas att det skulle gå fort. Mitt flyg var nämnligen bokat för söndagen veckan därpå, och jag skulle behöva ta emot visumet och passet senast fredag för att hinna testa mig och få svar innan flyget. Alla ställen på nätet säger 5 arbetsdagar för visum. På telefon sades max två veckor. I slutändan skulle den pessimistiska skattningen vara den rätta. Dagarna gick och den kritiska fredagen närmade sig. På torsdag kväll mejlade jag ambassaden och bad om en update. Fredag morgon kom inget svar, eftermiddag inget svar, tiden jag hade bokat för PCR-test kom och då var det redan försent. Fuck. Jag skulle missa flyget. Så jag avbokade det, och bokade ett nytt för torsdag veckan därpå. Vilket i efterhand var en risky move, för om jag skulle missa det också skulle jag förlora mycket pengar på ombokningen.

Redemption

Några sömnlösa nätter senare är det måndag igen och jag vaknar innan mitt alarm av att min mobil ringer. Det är ambassaden. Mitt visum är äntligen färdigt. Jag bokar tid på tisdagen för att hämta ut det och ta PCR-test i Stockholm och båda går igenom utan större problem. Hade jag inte kunnat ta testet på tisdagen hade jag varit körd. PCR-testet kommer lyckligtvis tillbaka dagen därpå negativt. Jag tackar gud för nu kan jag faktiskt ta mitt flyg på torsdagen. Nu är det dags för nästa boss: Flygplatsen.